Så har vi på sportfiskesidan varit på årets andra havsfisketur och denna gång följde hela familjen med och som vanligt blev det Grovfjord och Elvegård fiskecamp som blev målet för denna resa. I Grovfjord trivs vi och i år lyckades vi bra med fisket men sämre med vädret. Vi hade mycket regn men inte så mycket vind så vi kunde ändå ta oss ut lite längre på fiskefälten.
Blöt torsdag
Vi anlände på torsdagen och efter lite lunch och uppackning så gled vi ut i fjorden för att prova av några av de närliggande positionerna. Första dagen var inte så lyckad då det blev mest mindre fisk men kontakt med några större fiskar. Mycket regn kom det så vi blev ganska blöta och kalla innan det var dags att bryta upp för att åka in och äta. På kvällen lugnade regnet ner sig så jag och Mari (frun) for ut för att kolla läget i den inre delen av fjorden. Nu hittade vi en del fisk på lodet men de var inte speciellt huggvilliga. Vi provade det mesta och till sist fick vi lite Kolja.
Huggvillig sej
På fredag bestämde vi oss för att åka lite längre eftersom det skulle vara lite mindre blött denna dag. Nu provade vi av de djupa delarna av Astafjorden samt efter djupkanterna. Vi körde trolling med jiggarna ett tag samt speedjiggade i hopp om att få i gång sejen att hugga. Vi fortsatte ut mot Rollnes och här hittade vi fisk som vi fick att hugga på våra glittriga upphängare. Dagen slutade väldigt lyckat där ungbåten med Marcus och Linus i lyckades bäst. Vi fick mycket sej mellan 2-5 kg och Linus tog dagens 2 största sejar med vikterna 5,5 och 8,5 kg vilket med råge var personbästa och faktiskt också familjerekord. Vi fick även en hel del torsk denna dag och ingen ville sluta när fisken högg så bra.
Flundra och fullt hus
På lördagens fiske lyckades frun i huset bäst. Regnet visade sig igen och vi blev väldigt blöta denna dag. Vi släppte tillbaka en hel del sej eftersom vi hade fått så mycket dagen före. Min nyinköpta actionkamera fick användas 2 gånger då Mari fick tunga fiskar på kroken. När det första storhugget kom följdes den av en långrusning och kameran slogs i gång. Det var första flundran för Mari och hon skötte sig alldeles utomordentligt bra då hon inte gav den en chans att vila och jag kunde till slut lyfta upp en fin flundra på 14 kg åt henne. Mari var alldeles utmattad av adrenalin och överlycklig. 1 timme efter flundran var det dags igen då Maris spö åter igen stod böjt ner till vattenytan. Denna gång verkar det vara en torsk eftersom det bara var tyngd och inga rusningar kom. Hon kämpade och till sist kom det upp en torsk på just under 10 kg men det satt även två stycken fina sejar på upphängarflugorna. Inte undra på att det var tungt när hon fick baxa upp fullt hus från 30 m. En stolt och utmattad Mari summerade dagen med ett leende och jag förstår, för hon hade ju inte tidigare fått någon fisk över 4 kg.
